En släktkrönika om passion, längtan och nya möjligheter att styra sitt liv i sekelskiftets omvälvande tider.
Jag är utomäktenskapligt barnbarnsbarn till den kände konstnären Carl Larsson. Säker är jag förstås inte, men min morfar Filip – som var född med fader okänd av en piga från Sundborn – skickades år efter år till familjen Larsson på Lilla Hyttnäs för att leka med konstnärens barn.
Romanen är en fiktiv släktkrönika med inspiration från min mammas släkt.
Året är 1890 i Sundborn. Pigan Stina blir gravid med Carl Larsson. Hon har sett den nya tidens frihetsideal bland konstnärsfamiljerna i Dalarna och vill också styra över sitt öde. Hon utmanar samhällets konventioner och behåller sitt barn, men missbedömer hatet.
År 1890 startar också berättelsens andra tråd, på Söderfors bruk i norra Uppland. Gustav, 20 år, dras med i kampen för arbetarnas rätt och utmanar brukspatronen. Efter ett attentat som går fel väljer han en annan proteströrelse för att förändra samhället, den starkt framväxande frikyrkorörelsen.
Boken handlar om stark passion och stora drömmar i en tid av nya möjligheter i slutet av 1800-talet, när alla stora folkrörelser föddes. Människor bröt sig loss, följde sina drömmar, misslyckades, kämpade och lät sig drivas av en inre glöd. På gott och ont. Vissa fick betala ett högt pris. En del gränser bör man inte passera.
Nästa generation fortsätter kampen för ett liv på egna villkor. Gustavs 15-åriga dotter och Stinas son träffas i en stormande kärleksaffär på en bibelskola i Örebro och gör stor skandal. De skickas hem, men inget kan stoppa deras kärlek. De rider vidare på tidens våg av nya möjligheter och börjar bygga en av Stockholms barnrikaste familjer på 1920-talet. I denna barnaskara finns många kreativa själar. Men denna andra generation är framför allt temat för den andra delen i denna fiktiva släktkrönika. Den verkliga familjen på Tunnelgatan finns beskriven i den Guldbaggebelönade dokumentären ”Min mamma hade 14 barn”.
Själv är jag vetenskapsjournalist, rutinerad fackboksförfattare och statsvetare. Jag är barnbarnsbarn till romanens Gustav och Stina och jag tror att berättelsen om folkrörelsernas barn har mycket att lära oss om drömmar och kampen för det goda samhället.
Romanen är en fiktiv släktkrönika med inspiration från min mammas släkt.
Året är 1890 i Sundborn. Pigan Stina blir gravid med Carl Larsson. Hon har sett den nya tidens frihetsideal bland konstnärsfamiljerna i Dalarna och vill också styra över sitt öde. Hon utmanar samhällets konventioner och behåller sitt barn, men missbedömer hatet.
År 1890 startar också berättelsens andra tråd, på Söderfors bruk i norra Uppland. Gustav, 20 år, dras med i kampen för arbetarnas rätt och utmanar brukspatronen. Efter ett attentat som går fel väljer han en annan proteströrelse för att förändra samhället, den starkt framväxande frikyrkorörelsen.
Boken handlar om stark passion och stora drömmar i en tid av nya möjligheter i slutet av 1800-talet, när alla stora folkrörelser föddes. Människor bröt sig loss, följde sina drömmar, misslyckades, kämpade och lät sig drivas av en inre glöd. På gott och ont. Vissa fick betala ett högt pris. En del gränser bör man inte passera.
Nästa generation fortsätter kampen för ett liv på egna villkor. Gustavs 15-åriga dotter och Stinas son träffas i en stormande kärleksaffär på en bibelskola i Örebro och gör stor skandal. De skickas hem, men inget kan stoppa deras kärlek. De rider vidare på tidens våg av nya möjligheter och börjar bygga en av Stockholms barnrikaste familjer på 1920-talet. I denna barnaskara finns många kreativa själar. Men denna andra generation är framför allt temat för den andra delen i denna fiktiva släktkrönika. Den verkliga familjen på Tunnelgatan finns beskriven i den Guldbaggebelönade dokumentären ”Min mamma hade 14 barn”.
Själv är jag vetenskapsjournalist, rutinerad fackboksförfattare och statsvetare. Jag är barnbarnsbarn till romanens Gustav och Stina och jag tror att berättelsen om folkrörelsernas barn har mycket att lära oss om drömmar och kampen för det goda samhället.